diamondsarenotagirlsbestfriend

En del hundägare förstår jag mig verkligen INTE på. Häromdagen när jag och Sky var ute så stod det en tant och hennes papillon vid ett övergångsställe och väntade att det skulle bli grönt, ni vet det där vid bromsplan? Vi fortsätter att gå på våran gata, vi var på andra sidan bilvägen. Sen märker jag att Sky inte släpper den där hunden med blicken så jag kollar bakåt. Där kommer hunden springandes över bilvägen mot oss, tanten står kvar vid övergångsstället och säger inte ett skit åt hunden. För det första så kunde hunden blivit påkörd av en bil och dött (fortfarande inget ljud från tanten) och för det andra så kunde Sky och den där lille kommit i bråk. Det enda jag får ur mig är "hörru du" och tittar på tanten som är på väg över övergångsstället. Jag och Sky står kvar och jag förväntar mig faktiskt någon slags av ursäkt från tanten, men nej inte ett ljud. Kärringen tittar inte ens på mig. Jag hade sån jävla god lust att släppa lös Sky mot kärringen och hennes tönthund. Är hon inte rädd om sin hund? Hon sa inte ett ljud till hunden att han hade gjort fel eller något sånt. Ska man ha hund då?

Jag ska också börja ha Sky lös och skita fullständigt i om han springer iväg från mig, eller inte. Men ibland har jag sån god lust. Jag är så trött på dessa lösa hundar.