Lite funderingar.

Jag har alltid sagt att om man är gravid och ska föda barn så förstör man sin kropp. Jag har aldrig kunnat sett mig själv som gravid eller i den rollen att föda barn. För mindre än ett år sedan hade jag fortfarande den inställningen. Nu sitter jag här och är gravid och funderar inför förlossningen. Kommer jag att klara av den smärtan? Är jag stark nog för att klämma ut mitt barn ur det pyttelilla hålet som den faktiskt ska ut ur? Tankarna är många.
 
Jag är inte rädd. Jag tycker att allt än så länge är fantastiskt. Jag tänker inte så mycket på själva förlossningen, för jag kan ändå inte föreställa mig hur det kommer att vara. Att föda är olika för alla och jag tänker inte gå runt och vara orolig. Det tar jag när vi väl är på väg till förlossningen ;)
 
Det är kul nu när magen börjar synas lite, att det faktiskt är en liten bebiskula.
 
Det är lite roligt, när jag möter någon arbetskamrat på jobbet och säger hej så tittar dom mig inte i ögonen utan blickarna går mot magen haha.
 
Jag längtar så mycket tills vi får träffa våran bebis. Det är långt kvar än men vad jag längtar tills jag får får se henne/honom för första gången och hålla om och bara älska och njuta utav livet som komma skall.
 
Och nu kommer till det som jag började inlägget med, blev visst lite osammanhängande haha. Att man ändras. Både jag och Roberth har förändrats. Mest Roberth för han har varit väldigt anti mot att skaffa barn. Jag har inte heller kännt något behov av det men visst har man börjat längta efter en liten knodd. Och nu ska dom två som har varit mest anti bli föräldrar, det är ändå rätt fränt om jag får säga det själv :)

Kommentarer
Postat av: Emma

Jag trodde min kropp skulle va helt förstörd efter graviditeten. Men tro det eller ej, jag gillar den mycket mer än innan! Men jag fick inga bristningar och kilona rann av mig.
"Där nere" trodde jag skulle va helt förstört men det syns inte ens att jag fört barn sa hon på efterkontrollen. Hehe.
Och du kommer klara det! Det är som alla säger, kroppen sköter det åt dig. Och det är sant, faktiskt.
Det är faktiskt ganska coolt. :)

Svar: Jag hoppas att jag har lika tur :)
Annica

2013-02-12 @ 09:36:21
URL: http://eembla.blogg.se
Postat av: Michaela

Det finns smärtlindring hehe.
Jag var aldrig orolig innan förlossningen och det slutade ju bra ❤

2013-02-12 @ 16:01:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0