Tisdag och onsdag.

Ja, förra veckan hände det mycket saker. Otäcka saker. 

Det började på tisdagen då jag stod och lagade mat. Jag hörde ett konstigt ljud inifrån Theodors rum så jag gick in dit och såg att han låg och krampade i sin säng. Jag förstod direkt att det var feberkramper eftersom han hade haft 39 graders feber hela dagen. 

Roberth ringde ambulansen och medan han ringde samtalet så avtog krampen. Theodor grät o grät, hade panik. Ambulansen kom och då mådde T bra men var tagen o sådär. Dom gav honom alvedon och lite så. Vi behövde inte åka med dom till usö men barnavdelningen ville att vi skulle komma dit så vi tog våran bil dit. 

När vi väl kom dit så tog allt en jävla tid. Vi var där i cirka 6 timmar och det dom konstaterade var feberkramp, som vi visste.. T mådde jättebra även fast han hade hög feber. Vi åkte hem och trodde att det värsta var över typ. Den natten så sov vi i hans rum för att ha koll på honom. Natten var bökig och han var supervarm. 

På morgonen så hade T fortfarande hög feber. Jag var ute på altanen då jag hör Roberth säga något från köket. Han kommer ut med T i famnen, som krampar, och jag ringer till ambulansen. Den här krampen är mycket värre än den dagen innan. 

När jag ringer 112 så kommer jag inte fram, panik! Och Roberth har panik och T bara krampar mer och mer. 

Till slut så svarar dom och dom skickar en ambulans direkt. 

Vi tyckte att det tog en jäkla tid och jag tror att han krampade i tio minuter innan dom kom. Tio hemska minuter. Man hinner tänka många tankar under den stunden..

Jag och T får sätta oss i ambulansen och dom ger honom någon krampmedicin. Sen åker vi mot akuten. (Mamma och pappa var hemma hos oss så mamma och Roberth åkte i våran bil till akuten). 

Jag grät och grät, när vi kommer till Lidl så släpper krampen. Han ligger i min famn, han kändes livlös. 

När vi kom till akuten så väntade en massa experter på oss. Min lilla pojke ligger helt livlös på den stora britsen. Nålar och slangar till höger och vänster. Han har saliv på hela hakan och halsen. Han krampar igen..  Jag står där och kan inte göra något. Ser min lilla pojke vara helt borta. 

Roberth kom in i rummet och mamma väntade utanför. Dom sticker T och tar massa prover. Efter en stund så är dom klara och dom kör ut honom från rummet. Nu ska vi till intensiven.. Läkaren förklarar vad dom har gjort osv och vad som ska hända nu. 

När vi kommer upp till intensiven så får vi inte följa med in i rummet för dom ska göra i ordning honom. Vi får sätta oss i ett särskilt rum för anhöriga. 

Väl där inne så kommer det en massa hemska tankar. "Är han död, hur mår han, vad är det som händer, kommer han att vakna" osv. 

Efter en stund så kommer barnläkaren in och pratar med oss. Dom är nästan säkra på att det är feberkramper (han hade dessutom krampat inne på intensiven), och han sitter och förklarar lite. Men han säger också att T har varit borta lite för länge och att han borde vakna snart. Jag kommer inte ihåg allt han sa men sen så gick han och sen kom det in en annan läkare och sa att vi nu fick komma in till T. Han säger också att vi inte kommer få samma kontakt med T, utan att han är väldigt tagen och typ drogad. Plus att han sover. 

Så vi går in, och där ligger våran lilla pojke på den stora britsen och är helt borta 💔


Nu orkar jag inte skriva något mer utan fortsättningen kommer imorgon. 


Kommentarer
Postat av: Emma

Men uuhh. Va skrämmande! :( Det är ju värsta känslan, att nått händer med det värdefullaste man har!
Kram på er.

2014-07-23 @ 22:16:46
URL: http://eembla.blogg.se
Postat av: Karin

Men fy! Här sitter jag på jobbet och hulkar och tårarna bara rinner. Fy vad hemskt det måste varit!!Jag lider verkligen med er! Skönt att han är piggare nu! <3

2014-07-24 @ 07:47:04
URL: http://mysansmamma.wordpress.com
Postat av: Alexandra

Oj hjälp vad ni måste ha varit med om! Hoppas att han är bättre nu och ni med för den delen! Tänker på er! Kram

2014-07-24 @ 14:36:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0