22.35
Jag kände inte igen mig själv idag, blev barnens favorit. Gick jag någonstans gick dom efter, jag skulle leka med dom hela tiden. Barnen är 11, 8 och 4 år gamla. "Jag går inte till lekplatsen om Annica inte följer med" sa den äldsta utav dom. Så idag har jag gungat i en lekplats, jag kom knappt ihåg hur man gjorde. Satte jag mig ner kom någon och ville att jag skulle följa med runt i trädgården och kasta äpplen eller något annat. Jättesöta och väluppfostrade barn, men jag är verkligen inte van med barn det har jag märkt nu. Man får inte svära inför barn. Ungefär 70% av orden som kommer ut ur min mun är svordomar, så man får tänka på vad man säger. Jag känner inga som har barn, men inom en snar framtid kommer en person som jag känner blir mamma så jag får väl hänga där varje dag och lära mig hur barn funkar haha. Dom kanske inte bara skriker och gråter hela tiden som jag tror. Men iallafall det jag vill ha sagt med detta är att jäääääääääävlar vad ens liv aldrig blir detsamma efter man fått barn. Man måste ha tid till varandra först och leva livet, ta vara på varandra. Visst det är säkert jättebra och så när man får barn, men det kommer aldrig bara bli ni två igen. Vafan,jag får inte till det jag menar riktigt känner jag. Kan inte skriva det jag tänker. Hjärnsläpp. Ähh jag avslutar detta inlägg nu.
Jag är ingen barntjej alls. Gillar inte barn. Jag tycker inte om att titta på andras nyfödda barn och jag vill absolut inte hålla. Jag bryr mig inte om dom och förstår inte "nöjet med dom". Det låter lite hårt haha men jag vet inte hur jag ska bete mig vid ett barn. Vad i helvete ska jag säga till en unge som inte kan prata !? Jag känner mig obekväm när jag ska leka med dom och jag har jätte svårt för snor, dregel och matrester.
Jag har aldrig velat ha barn. Aldrig. Jag är livrädd för hur min kropp kommer se ut efter en graviditet och jag är livrädd för att jag måste lägga ner både hund och häst pga att tiden inte finns.
Adde älskar barn. Vill verkligen ha barn, om några år.
Alla säger att jag kommer ändra mig när jag är mogen för det.
Jag vet inte, det märker jag väl, men jag ser inte fram emot det.
