diamondsarenotagirlsbestfriend -

Gravid.

Hej! Nu kommer nog den här bloggen bli en gravidblogg och det är väl inget konstigt med det :)

Kanske ska ta allt från början.. Vi har planerat graviditeten för er som undrar. Vi är riktiga planerare och självklart så var ju inte det här ett undantag. Månaden som vi började försöka så trodde jag inte att det skulle ta sig, självkritisk som jag är.. Men jo då det gick på första försöket. Jag insåg bara några dagar senare att det var något på g, konstig mensvärk i magen och det bubblade mycket (mer än vanligt alltså). Men jag var lugn och tog inte ut något i förskott. Mensen blev sen men också där var jag lugn och tänkte att den kan ju vara sen pga något annat. Väntade några dagar och sedan gjorde jag ett graviditetstest där det visade att jag var gravid. Tårarna rann och nu fattade jag att det var på riktigt. Jag och Roberth hade kramkalas här hemma och var glada. Men vi höll det hemligt och sa inte ett ljud till någon, det här ska bli en överraskning! Jag mådde bra men det skulle snart vända.. Blev soffliggandes i 2 veckor ungefär. Yr, illamående, migrän och en känsla som jag inte kan beskriva. Var helt orkeslös och bröt ihop några gånger och tänkte "vad har jag gett mig in på?". Blev sjukskriven från jobbet. Familjen blev orolig men jag sa att det "bara" var migrän. Men efter att ha gråtit i telefonen när jag pratade med mamma och jag hörde hur orolig hon var så gick det inte längre.. Jag åkte hem till mamma och pappa för att berätta, jag grät hela vägen i bilen just för att jag var så glad och det var så stort att berätta. Jag behöver inte gå in på alla detaljer om vad jag sa och så där men oj vilken lycka det var!! Dom slängde sig över mig och kramade mig och tårarna rann. Jösses vad stort det var att berätta för sina föräldrar att jag var gravid. Det kommer jag aldrig att glömma.

Ca två veckor senare skulle vi berätta för Roberth´s föräldrar om vad som var på g. Jag var så pirrig och hade gråten i halsen precis hela tiden, bilvägen på väg dit och innan man hittade rätt tillfälle att berätta. Efter en liten stund efter vi kommit dit så berättade vi. Ja, jag kunde inte prata så länge för jag grät bara haha. Där var det också total lycka, kramar och allt man tänka sig. Häftigt att berätta! Nej, det glömmer jag aldrig.

Det här inlägget handlade om när vi berättade det för våra föräldrar, jag har mycket mer att berätta så det får bli i nästa inlägg :)

2013-01-20 @ 10:06:16 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Emma

Ska bli gör kul att följa er på resan! Hoppas du skriver ofta och med bilder. :D

Svar: Oja det blir mycket gravidprat och bilder ;)

Annica

2013-01-20 @ 11:55:22
URL: http://eembla.blogg.se

Postat av: Joanna

Men gud.. du fyller ju 26........... det innebär att jag blir 27.... O_o och inte är 26 längre...aaah. haha va skoj...

Jadu, på ett sätt är det klart att det är jobbigt med långdistans förhållande för man saknar varandra så sjukt mycket. Men han är verkligen världens snällaste och bästa kille så det går faktiskt riktigt bra ändå. Han ser till att jag inte känner mig ensam, uttråkad eller ledsen. Han lägger ner nästan all sin tid på mig. Sen litar vi väldigt mycket på vardnra, vi har pratat och vet vad vi vill ha, han vet också hur han ska bete sig för att jag ska bli extra glad, och hur han INTE ska bete sig etc.. och detsamma med mig. Jag tror nog att det är det som kan få ett långdistansföhållande att funka. Kan man inte ens prata allvar, känslor, eller framtidplaner så lär nog inte ett förhållande funka. Jag är den enda anledningen att han kämpar så hårt, börja college och försöker jobba och tjäna pengar.. det k'nns rätt stort att han ändrat hela sin livstil p.g.a mig.
Planen är väl den att jag ska åka dit, eventuellt på kort semester fast jag vill stanna längre. Beror väl på jobb.. Och sen ska han komma hit i december. Det är fasen svårare än man tror att flytta till sverige, att ens få ett B2 visum för mig i USA känns liksom näst intill omöjligt. Jag vill gärna vara i USA under iaf ett halvår för det vore rätt häftigt att få se så mycket medans jag kan eftersom vi ändå vill börja skaffa barn om ett år.
Men vi tar saker och ting som de kommer, dag för dag. Men vi ska försöka skaffa barn så fort han kommer hit. Eller lite innan om jag inte kan vänta hahaha well, jag tänker inte vara 28 när vi börjar försöka iaf. Jag ska vara 27 då!

haha Det måste väl ha varit sjukt jobbigt att inte berätta att du var gravid? Jag kommer nog göra samma sak dock... bara för att minska risken för missfall innan antar jag. Det där är liksom ocksånåt jag längtar efter, att få berätta för mamma. Hon önskar sig ett barnbarn som hon kan skämma bort och busa med mer än allt annat. Hon har ett redan ja, men just nu är min bror lite speciel om man säger så, så att träffa ungen är svårare än man tror. Jag kan liksom se framför mig hur vårt barn kommer stå på en liten pall och baka med sin mormor! :D kul kul kul! haha Usch, nej nu börjar mina äggstockar storböla haha Men men, grattis haha jag hoppas man får reda på vad det är för kön snart hörru? :D

2013-01-20 @ 14:31:34
URL: http://www.asiandog.blogspot.com

Postat av: Karin

Åh vad roligt att du kommer skriva om graviditeten, det kommer jag följa! :)

2013-01-20 @ 15:35:49

Trackback